Läser ofta här om sparande och möjligheten att gå i pension tidigt, så här kommer ett inlägg om hur min familj och jag tänker. En brasklapp är att jag givetvis är ödmjukt medveten om att vi har bra löner och låg belåning. Med detta sagt så kan man ju resonera olika kring vad man vill göra med sina pengar.
Vi är en familj bestående av mamma (44), pappa (49), tonåring (14), tonåring (12). Vi har även hund och häst.
Nettoinkomst i familjen är 115kkr. Vi äger
- Ett mindre hus i Stockholmsförort värderat till ca 7.5m
- Två bilar (en kombi och en elbil) och en hästtransport, inga lån
- Lån består av bolån på 4.4m samt studieskulder på 150k = 4.5m.
Sparande: På banken har vi ca 1m i fonder och ca 100k i ett nödkonto. Barnen har fondkonton på ca 300k var.
En normal månad kostar oss:
- Bolån + amortering 18500kr varav amortering på 9500 dvs 2.5% amortering
- El, vatten, sophämtning ca 3000kr
- Bilarna ca 3000kr skatt mm.
- Kreditkort (mat, kläder, bensin, vardagsnöjen) 35000kr
- Försäkringar (inkl hus, liv, bil- och djurförsäkringar) 8000kr
- Andra utgifter (CSN, månadspeng till barnen mm) 2500kr
- Sparande till oss: 5000kr
- Sparande till barnen: 2500kr var = 5000 kr
- Husdjur (foder, hyra): 15000-18000kr
- Barnens fritidsaktiviteter ca 2500kr (allt från ridlekioner till fotboll och tennis ca 25000kr per år)
Vi betalar semester mm med lönen så diffen på ca 15-20k i månaden går till det = ca 150k per år.
Jag är medveten om att en nettoinkomst på över 100k i månaden skulle kunna generera FIRE inom en lagom framtid. Men när jag ser mig omkring på min släkt/familj och vänner, med sjukdomar och olyckor - så tänker jag mycket mer YOLO än FIRE. Vi som familj NJUTER av husdjur och även om hästar är en dyr hobby så är det för mig helt oslagbart när det kommer till livskvalite på en daglig basis. Barnen kommer att ha flyttat ut om 7 år och att inte ha gjort det mesta av familjelivet tillsammans vore enligt mig bortkastad tid. Vi äter lagom fina middagar, går på restaurang ibland, åker på utlandssemester nästan varje år, weekendresor, går på teater/bio/konsert vid behov och tar med matlåda 4/5 dagar i veckan.
Vi kommer om ca 6-7 år att ha en belåningsgrad på under 50% och kommer då sluta amortera/amortera mindre och börja spendera/spara ännu mer. Vi uppdaterar amorteringsgraden varje år för att den inte ska sjunka i och med att lånet krymper.
Vår ålderdom:
Vår pensionsprognos (om vi går i pension nån gång mellan 65-68) är med dagens skattesatser ca 70k netto. Vid det laget kommer vi att ha ca 2 miljoner sparat själva + 3-4 miljoner i sparat arv från föräldrarna samt ett hus värderat till 7-8 miljoner med ett lån på kanske 3 miljoner. Planen är att ha ett fordon och att våra då vuxna barn bekostar sina egna hobbies. Barnen i sin tur kommer att få tillgång till sina fondkonton efter att de fyllt 25 år och vi räknar med att de då får ca 500k var. Om våra besparingar växer med 2-4% per år så kan vi ta ut ca 15-20k i månaden utan att dessa nödvändigtvis behöver krympa nämnvärt (även om det är ok att man bränner lite mer av dessa vid pensionen tänker jag).
När vi sedan går bort så ska barnen kunna ärva ca 4 miljoner var.
Jag vet att vi i förhållande till nettoinkomst sparar en liten andel (10k/mnd på spar/fondkonto + ca 10k armortering), men för mig känns det som att det hade varit helt otänkbart att köpa ett dyrare/större hus och lägga mer pengar på boende och mindre på livet här och nu.
Anyway, så här ser våra livsbeslut ut. Tankar på det?