I will be in Gothenburg in a couple of weeks, and have never been to Sweden before. I'm gluten free, which I've heard is very well accommodated for, and I'm pescatarian, but the tricky one is that I'm allergic to alliums (onions, garlic, leeks, chives etc.).

I'm used to this meaning I can't eat at a lot of restaurants so I'll likely be cooking for myself a lot, but for the times I want to try, what's the best way to ask about/communicate this? I know Swedes generally speak great English, but I've struggled even here in the UK with people not understanding and then feeding them to me by mistake. They're hidden in so many things that often people don't realise, particularly as they can be legally marked as "natural flavouring" or "spices".

Further to asking in restaurants, what should I be looking out for on labels? If there are any common dishes that would be safe for me that I can look out for, that'd be really handy as well.

I hope this doesn't break the tourism rule; I'd just really like to get some advice from real Swedish people so I know exactly how to communicate efficiently. I don't really trust google/AI overviews to be thorough enough.

Jag har tänkt på det här ett tag. Varför är det egentligen så svårt att fråga ut någon man är intresserad av?

Man kan själv ha varit med om en stel eller pinsam situation någon gång, men i slutändan har det sällan någon faktisk påverkan på ens vardag. Med tiden glömmer man det, och det blir bara ett minne bland många andra.

Det som får mig att tänka mycket på det här är att personen i de flesta fall logiskt sett vet att inget egentligen kommer att gå fel. Ändå tvekar man, övertänker situationen och till slut låter man chansen gå förbi att ta kontakt med någon man tycker är attraktiv.

Vad tror ni anledningen är till detta?

I’m fairly new to Sweden and I’m trying to get a better feel for what’s considered normal here. I went to a Swedish guy’s house recently. We’re friends and we generally interact like friends, but when I was there, his room was quite dark with really warm, low lighting, music playing, and the whole place had a very cosy, intimate sort of atmosphere. I know that obviously some people just like having their room like that, so I’m wondering: is this kind of lighting/atmosphere just really common in Sweden? Or would you say that if a guy specifically has that sort of setting when a girl comes over, it could be something he’s deliberately creating for the occasion?

I’m not necessarily assuming anything about his intentions, I’m just wondering whether there’s a cultural difference here that I’m missing, because where I’m from I might read that kind of setting slightly differently.

Basically: is this just Swedish cosy-room culture, or could it have been a “I’m setting the mood” situation?

Dags för mig att ta på mig offer koftan, storlek XL. Jag förstår fullt ut att jag kommer låta efterbliven, barnslig, och pessimistisk. Jag kommer göra mig förtjänt av det, men... vet inte vad jag ska göra.

Som ung hatade jag skolan precis som vem som helst. Man gick dit, matte sög, vänner va kul. Man var nervös för vissa saker. Obekväm med andra. Att vara social var svårt. Över tid började jag dock känna mig mer o mer obekväm. I stunden hade jag ingen aning varför egentligen. Tyckte skolgången kändes ganska meningslös. Nu i efterhand förstår jag att det handlade om mitt första inslag utav ångest. Till slut blev det så pass att jag gjorde grundskola på distans medans jag träffade skolkurator. Kunde inte gå på plats utan att jag grät och fick panik. Hoppade således av skolan efter nian.

Tog ett tag men utanför skolgången så började jag "reparera" mig själv. Spenderade ett par år i jakt på drömmar om skådespel och författande. Inget kom utav det, men drivet att uppnå mina drömmar gjorde mig stundtals våghalsig. Tänkte jag botat vad som nu jagat mig under skolgången.

Började jobba på lager och hatade varje sekund, men mina ambitioner hade inte lett någonstans, så... inte så mycket man kan göra. Men känslan av meningslöshet kom tillbaka. Detta var mitt liv nu--ingen dröm, inget syfte, bara ett dammit lager där jag konstant känner mig obekväm. Att vara social blev svårare och svårare. Det kom till en punkt då jag började spy på väg till jobbet. Varje dag.

Slutade inom kort och började gå först hos en kurator, sedan en annan, och till slut hos en psykolog. Att spy blev en fobi, och varje gång jag blev nervös så blev jag illamående. Slutade med en ond cirkel där jag var rädd för att bli nervös, vilket gjorde mig nervös, vilket gjorde mig illamående. En hemsk, hemsk tid i mitt liv. Spenderade cirka två år sjukskriven på heltid och sedan deltid. Lämnade tillslut psykologen inte för att jag direkt var botad, men för att jag tyckte mig fått ut så mycket som jag kunde ifrån det hela. Jag var snäppet bättre, men jag var instängd, ensam, och deprimerad.

Farsan fixade jobb åt mig som leveransförare. Det är inte ett kul yrke direkt, men det är deltid och har klarat mig på det i flera år nu. Är dock ganska slut efter enbart ett par timmar av arbete. Klen mentalt, skulle jag gissa. Hursomhelst, företaget ska stänga nästa år och jag kommer då stå utan jobb. Har därav suttit och kollat på diverse jobb... och allt är så. jävla. meningslöst. Jobba på Max! McDonalds! Jobba som säljare! I reception! All respekt till folk som jobbar där; legender hela bunten. Men bara tanken på att jobba där gör mig illamående. Och jag inser genast att jag inte botat ett skit. Rädslan och illamåendet ligger under ytan och väntar på att göra sig påmint.

Jag har träffat tre kuratorer i mitt liv, två psykologer, en av dom just nu för paniken som börjat förstöra mig inifrån. Inget funkar. Skolgång leder till depression, till panik, till problem. Jobben är meningslösa, tråkiga, och leder till depression, till panik, till problem. Men jag kan inte undfly behovet. Ingen jobbar för att det är kul. Men av någon anledning så klarar folk allt så jävla mycket bättre än mig. Är trettio-ett och en fuckin' oskuld eftersom dejting också är meningslöst när man är så rädd och misslyckad som mig. Det finns ingenting jag vill plugga till, alla mina drömmar har varit inom det kreativa, men det lär inte hända. Jag måste välja något att göra. Jag måste söka jobb, men det finns inget som verkar "intressant" i min stad. Inget som inte kommer leda till depression, till panik, till problem. Men det är ju fan ingen mening att söka jobb halva Sverige bort då jag inte har någon kompetens. Varför skulle dom anställa mig när någon lokalbo är mycket lättare?

Jag har utretts för diverse diagnoser och det har inte hittats något tecken på att jag är något annat än misslyckad. Jag tar sertralin för ångest och depression men när det kommer till detta så hjälper det fan inte. Jag förstår inte varför jag är så jävla trasig när resten av min familj klarar sig fin fint. Dom har alla attityden att suger jobbet? Så är det. Livet suger, vad ska man göra? Problem? Tänk inte på det.
Samtidigt sitter jag där som familjens svarta får och gråter för det ena eller det andra, bryter ihop och knarkar sertralin. Jag fattar inte vad jag ska ta mig till. Hjälp mig någon, snälla.

Söker personer som vill bygga en ny ungdomsfotbollsförening i Västerås

Jag har ett seriöst mål att starta en helt ny ungdomsfotbollsförening i Västerås och bygga den från grunden.

Jag söker drivna och seriösa personer som vill vara med från dag ett och bygga något långsiktigt. Det behöver inte vara någon som redan har erfarenhet av föreningslivet. Det viktigaste är att du har engagemang, ansvarskänsla och vill skapa något bra för barn och ungdomar.

Jag söker bland annat personer som:

* Har erfarenhet som fotbollstränare eller ledare

* Spelar eller har spelat fotboll

* Är intresserade av föreningsarbete och organisation

* Kan bidra med ekonomi, administration eller sponsring

* Har erfarenhet av sociala medier och marknadsföring

* Eller helt enkelt vill vara med och bygga en seriös fotbollsförening från grunden

Målet är inte bara att starta ett lag. Jag vill bygga en riktig förening med en tydlig identitet, bra struktur och en miljö där barn och ungdomar kan utvecklas både som fotbollsspelare och människor.

På längre sikt är ambitionen att skapa flera ungdomslag, utbilda ledare och bygga en förening som kan växa och bli en stark del av fotbollen i Västerås.

Jag är själv beredd att lägga tid och ta ansvar för att få projektet igång. Nu söker jag rätt personer att bygga det tillsammans med.

Bor du i Västerås och tycker att detta låter intressant? Skicka ett DM och berätta lite om dig själv, din erfarenhet och vad du skulle kunna bidra med.

Jag söker inte personer som bara tycker att idén låter bra. Jag söker personer som faktiskt vill vara med och bygga från dag ett.

Gäller den här fortfarande?

Någon som jobbar som jurist på Big 4 (EY, Pwc osv) och vet vad ingångslönen är?

Jag menar... Om inte de som redan är arbetslösa får jobb - hur ska de med försörjningsstöd få det - och vilka jobb ska dom ens ta??

EU:s nya lag (DSA/eIDAS 2.0) innebär att du från och med december 2026 måste använda en statlig digital ID-app för att verifierar din ålder på vuxensajter och sociala medier.

Varje gång vill dra en runk eller scrolla facebook måste du först logga in med polisens nya digitala ID app, som såklart loggar varenda användning,

Detta är något vi alla vill ha och frågat efter i årtal eller hur? Göm hela internet bakom ett digitalt ID.
Först ut är porrsidor och sociala medier, 18 or 15 års gräns, men ett par år fram så kommer det vara hela internet antagligen.

Diskutera mer din bordskamrat; Vill du att pappa staten loggar dina onanivanor och hur skulle du påverkas av identitetstöld?

PS. Går enkelt att kring gå med en VPN eller TOR, tycker vi är skyldiga att lära våra unga om pornografin och allt annat kul som finns att hitta på darknet!

prövningar i gymnasiebetyg där man har flest prövningstillfällen?

Jag är 21 och har börjat på ett nytt universitets programm utanför min hemstad. Jag kan inte fokusera alls eller plugga ordentligt allt jag vill är bara att gå hem till min familj. Jag pluggade redan 1 år i min hemstad men eftersom jag inte tyckte om programmet så lämnade jag det. Nu vill jag åka hem o lämna den här också för att plugga i hemstaden igen men ett annat programm. Min familj är rädd att jag kommer fortsätta att bara byta programm hela tiden men att leva som jag gör nu i 5 år känns omöjligt. Om jag lämnar så måste jag vänta tills hösten nästa år för att börja nytt programm o mina föräldrar är rädda att jag bara slösar tid eftersom jag tog studenten for 2 år sen, 3 år sen nästa år. Nuvarande programm är 5 år, det jag vill byta till är 3. Någon som har lite råd för mig?

Seems like they have been out of shelves from all styles for months. They have other four flavours though which aren’t that tasty

Är det här den nya standarden?

Känns så jävla trist att GDPR möjliggjorde denna sorts utpressning. Sicken dataskyddsförordning.

Man har använt en sida i flera år och så kommer de plötsligt med ett ultimatum. Synd för dem att jag inte förhandlar med terrorister!

Har väl en handfull andra hemsidor jag fortfarande kan besöka. Än så länge.

En fråga eller ett förslag om hur vi skulle kunna ta emot fler nya svenskar utan att oroas över att folk utan intresse av att göra sverige bättre söker stabiliteten utan varaktigt intresse. Varför utnyttjas inte utreseförbud? Har hört av kollegor som jobbar i kina eller i USA att, beroende på asylstatus, jobbvisa, uppehållstillstånd mm, man bara får tillbringa tid utanför landet ett visst antal dygn per år, osäker på hur detta fungerar i praktiken. Jag tycker dock idéen om att man inte får lämna (eller halv-bo) i landet man valt som sitt nya land är tilltalande, jag tycker valet att investera i sverige skulle bli så mycket tydligare. Vad tycker folk, någon som har erfarenheter av sådana system?

Tänker mig till exempel att någon oärlig aktör får svårare att utnyttja systemet och bo på en lyxig solig plats, eller kunna locka unga till kriminalitet med resor utomlands. Man skulle också t.ex. kunna ge långa utreseförbud för brott kopplade till organiserad brottslighet, även för de som inte får långa fängelsestraff. Låter kanske lite grymt men tycker man ska bli fångad i det land man skapar, få "sitta i skiten", och det skulle väl inom någon mån rimma med miljön också? Min egna erfarenhet är att ha utvandrat, och själv fått känna att när man inte reser blir man mer inne i samhället (samt hittar sina kulturfränder på plats). Nyfiken på andras tankar och erfarenheter

Jag är på väg hem från jobbet i min medelstora stad. Jag kliver på tidigt i rutten, och sätter mig rätt långt bak i dragspelsbussen. Ett par hållplatser senare kliver en annan man på och sätter sig på andra sidan mittgången och börjar scrolla med volymen på. Inga hörlurar eller folkvett så långt ögat når. Som sann svensk knyter jag näven i fickan, och höjer volymen i mina egna lurar.

Bussen glider in på centralstationen, men stannar vid stationshuset istället för på sin vanliga hållplats. Chauffören säger något jag inte hör så långt bak, men jag fattar vad som händer. Nånting felar med bussen och vi måste gå av och ta nästa.

Herr TikTok, helt försjunken i sin egen värld... sitter kvar. Busschauffören har gått, för att få tag i någon mekaniker eller något antar jag. Alla andra går av, och går till hållplatsen. Några minuters väntan... Nästa buss kommer, alla går på och vi åker vidare. Hemåt. Vi åker förbi den flrsta bussen. Herr TikTok sitter kvar, som att han alltid suttit där.

Och så vitt jag vet, sitter han där än idag. Och han är sååå lycklig...

Tycker jag ser dom överallt senaste två veckorna. har någon mer lagt märke till det?

Snälla någon, jag förstår inte hur jag har gått flera år utan att ha fått inse att monster energy plockade bort min favorit. Den rödsvarta Lewis Hamilton. Jag har perioder där jag kuggar på prov för jag knegat i mig 4-5 stycken av ren idioti, men nu när jag snart är 20 är jag lite mer hälsomedveten och har lyckats göra mig redo för att dricka mer ansvarsfullt, och det jag älskar mer sparsamt. Och nu när jag vet att favvoenergin inte finns i butik längre så undrar jag om det alls finns någonstans? Vet någon av er?

TL;DR, jag söker den röda lewis hamilton monstern. gärna 24 pack, helst inte nån 200kr styck reseller på tradera eller dylik marknad som vill suga energin ur såna som mig.

jag önskar att dom som skapar nätdroger istället skulle välja att omlansera utgångna produkter, som typ den här monstern, och den där lakritspuck glassen som också försvann. massa grejer som borde vara kvar men som inte är det.

Hej, av ren nyfikenhet. Föredrar ni hemsidan istället för appen?

EDIT:

Bra punkter ni tog upp som jag inte tänkte på:

-Man får inte sätta mobilen i en hållare vid t.ex fläkten för att använda den, men det är helt ok att pilla med den gigantiska ipaden bilen har

-Det är rent av farligt att behöva lägga fokus på att navigera infotainmentsystemet istället för att ha koll på vägen

Här har ni ett inlägg som inte är politiskt för en gångs skull, nu i valtider, och jag behöver ventilera.

Alltså, jag AVSKYR digitalisering av bilar.

Satt i firmabilen på väg till ett jobb, ca 2,5 h resa, och så var rattvärmen på av någon anledning (det var 22 grader ute, ville inte ha rattvärme). Det slutade med att jag fick stanna efter en kvart och googla på hur man stänger av rattvärmen. Då skulle man navigera in på 4 olika menyer och scrolla i en kvart för att stänga av skiten.

Sen, varför i helvete ska KLIMATANLÄGGNINGEN vara digital? Vi hade knappar för rövvärmen och rattar för fläkt och värme i 60 år innan den här skiten kom, så varför ska ALLT finnas på infotainmentsystemet?????

Det är rätt irriterande när man har smutsiga händer eller typ fått lite maskinfett på sig och skärmen helt slutar svara när man försöker göra något, till exempel STÄNGA AV RATTVÄRMEN.

Kan självklart fatta att Spotify, maps osv. ska vara på skärmen, men varför just klimatanläggningen?

Sen alla dessa förbannade lane assist och fan vad det heter. Superbra grej i grunden, men det är rätt jävla irriterande när bilen tror att en missfärgning i asfalten är en väglinje och fläcker undan biljäveln så man får adrenalinpåslag.

Och det piper och plingar om precis allt.

Inser nu när jag skriver det här inlägget att jag har det rätt bra i livet, eftersom just det här är mitt största problem.

Vad tycker ni?

Trevlig kväll!

Är det någon mer än jag som följer? Inatt svensk tid avrättas en man som suttit på deathrow i nära 50 år...

Vet inte riktigt vad jag tycker riktigt... Tycker det är gammaldags med öga för för osv. Samtidigt om nån dödat mitt barn så hade jag nog tänkt annorlunda.

Hade dödsstraff funnits i Sverige hade hon inte levt förmodligen. För man får vad jag vet inte ha fysisk kontakt utan glas mellan.

Tycker det är svårt men ändå intressant

Att man inte ska använda textilfärg i tvättstugan fattar jag. Men vad betyder resten ens? Lappen sitter på BRFs anslagstavla.